Härlig höststämma för Kristdemokraterna

posted in: Conny Brännberg | 0

Så här års är det stämmor eller årsmöten bland kristdemokraterna. Många viktiga beslut ska fattas, men dessa möten är också till för att inspirera och utmana medlemmarna. Denna gång var vi, kristdemokrater i Västra Götaland, samlade i Falköping. På plats fanns många ombud, medlemmar och våra riksdagsledamöter Aron Modig, Annika Eclund, Penilla Gunther och Roland Utbult medverkade.

 

Huvudtalare var vår Europaparlamentariker, Lars Adaktusson, som talade om förföljelsen av kristna minoriteter och framhöll vikten av Mänskliga Rättigheter. Tillsammans med Utbult hade vi ett seminarium för kultur- och fritidspolitiker och jag fick också förtroende att svinga klubban på vårt regionårsmöte. Stämningen bland medlemmar som samlas på denna typ av möten är väldigt god. Entusiasm råder och den kristdemokratiska politiken känns helt rätt. Familjepolitik, hälso- och sjukvård och äldreomsorg är i fokus, men partiet har ett heltäckande program och många vill vara med och delta i kommande valkampanj. Det partiet saknar just nu är väljarstöd. Ebba Busch Thor har varit mycket aktiv i medier, flygblad delas ut, debattartiklar formuleras, samtal sker på arbetsplatser och social medier används flitigt. Det råder en stor aktivitet bland partiets medlemmar och företrädare. Dagen i Falköping var inspirerande och många tänkte nog att lägga in ytterligare en växel för att nå fler väljare. I dag kom en opinionsundersökning som pekar i rätt riktning, men mycket återstår. I många frågor står kristdemokraterna ensamma och anser därmed att vi gör skillnad och har ett stort existensberättigande. När Lars Adaktusson framhöll vikten av alla människors lika värde och angelägenheten att framhålla mänskliga rättigheter så kändes det som att allt det kristdemokraterna gör är i rätt riktning. Populism och vända kappan efter vinden är ingen framkomlig väg. Däremot att hålla fast vid den kristdemokratiska grundläggande filosofin känns helt rätt. Nu behöver vi övertyga väljarna om att Kristdemokraterna behövs i den kommande svenska regeringen.

Avstånd ska mätas i tid – inte distans

posted in: Conny Brännberg | 0
Jag har skrivit flera inlägg om detta tidigare. Jag bor i Skövde. Reser mycket. Då är Skövde en väldigt bra ort att utgå från.
Jag har denna mandatperiod flera olika uppdrag. Det innebär att jag ofta har resdagar, i praktiken åker jag tåg eller buss någonstans nästan varje vardag. Då är Skövdes strategiska läge väldigt bra. I fredags t ex var jag och hade ett föredrag om vår region. Det var i Falun. Med tåg fungerade det alldeles utmärkt. I går kväll hade jag ett åtagande i Stockholm, men hann inte med sista tåget hem. Därför fick jag övernatta och tog morgontåget. Förmiddagen tillbringade jag med ägarutskottet i Vänersborg och nu under eftermiddagen har vi haft en överläggning i Göteborg med våra kulturförvaltningar. Nu sitter jag på tåget hem och kan konstatera att alla tåg har gått enligt tidtabell idag. I morgon bitti blir det morgontåget till Stockholm.
 
Att åka bil är ibland nödvändigt, men inte alls lika effektivt som att åka tåg. Ombord på tåget kan jag arbeta. Som politiker läser man mycket handlingar och skriver många texter. Kollektivtrafikresenärerna börjar bli bättre på att erbjuda wifi ombord. Det finns t ex på alla stadsbussar i Skövde. SJ är duktiga på detta, men Västtrafik har en del kvar.
 
När man reser mycket så är det tiden som är det viktiga, inte avstånden. Att mäta en resa gör jag i tid, inte i distans. Jag räknar med att det är två timmar till Stockholm med tåget. Det gör att man kan åka upp på morgonen, delta i ett möte över dagen, och sedan vara hemma på kvällen.
 
Med andra ord, Skövde är en bra stad för resande, och rekommenderas

Alf Svensson ryter till

posted in: Conny Brännberg | 0
Alf Svensson är en nestor inom svensk politik. Under många år har han framfört synpunkter om det unika och absoluta och okränkbara människovärdet. Trygg i sin kristna grundsyn har han tagit konsekvent ställning för idén om systra- och brödraskap. Alla är vi syskon med varandra och därför har vi också ett ansvar för varandra. I denna artikel i DN uttrycker han många tankar som nog de flesta av oss bär inom oss. Murar och taggtråd, stängda gränser, avvisade flyktingar och hela idén om att flyktingarna är problemen när det är krigen, förföljelserna, utrotningarna som är orsaken till att folk tvingas fly sina hem, gör att det han skriver känns väldigt relevant.

Hägglund hade nog rätt

posted in: Conny Brännberg | 0

När Göran Hägglund nylanserade ”verklighetens folk” så hånades han och häcklades över sina idéer. Han försökte att beskriva en olycklig situation som uppkommit i samhället, nämligen när ett åsiktsetablissemang talar om för andra hur de ska uppträda. Det som anses politiskt korrekt ska råda och folk i allmänhet ska ledas av en åsiktsmaffia. Det som står högt på den politiska dagordningen, feminism, genusmedvetenhet, normkritik och ett allmänt uppifrånperspektiv, är inte frågor som verklighetens folk har som dagligt rättesnöre

I den ena ringhörnan fanns de som talade om vilka normer som ska råda, i klartext ska alla normer ifrågasättas och allt ska vara tillåtet, gränslöst och ohämmat. I den andra ringhörnan var de som kämpade för att få dagen att gå ihop, ofta utan akademisk utbildning, få föreningsengagemag och gillade dansband, sin vovve, drömde om familj och villa och körde en bensinbil. Att få göra en utlandsresa, med flyg, till Thailand var en av årets höjdpunkter. De gillar sin egen närhet och gemenskap och kanske inte ens har en dagstidning.

Men just dessa ”verklighetens folk” är många och trivs på ett sätt med sin tillvaro, men känner ofta frustration och utanförskap, för att de sågas av åsiktskorridorens företrädare.

Hägglund, och därmed Kristdemokraterna, blev nästan idiotförklarade och en rad förstå-sig-påare var hårda i debatten. Verklighetens folk fanns inte och Kristdemokraterna gjorde en stor felbedömning när de ställde sig i denna ringhörna, menade kritikerna.

Det politiska etablissemanget och denna, som Hägglund kallade dem, kultureliten, ansåg att Kristdemokraterna var omoderna och saknade idéer för dagens samhälle. Det partiet försökte säga var att många, kanske en majoritet av befolkningen, kämpar för att få livspusslet att gå ihop. De har en knapp ekonomi, upplever motgångar, men trivs på ett sätt med sin närhet till familj och vänner. Att köra bensinbil och att flyga kanske de inte ens har resonerat över utan anser att det är sådant som hör vardagen till.

Debatten ledde till att visa på tydliga klyftor i samhället. En rätt liten grupp var oerhört synliga och påverkade den allmänna debatten. Hägglund beskrev dem som att Sveriges radikala elit har kommit att bli den nya överheten. Hägglund menade att det sällan fanns tolerans för folks rätt att leva som folk gör mest även när det står i strid med de ideologiska modellerna.

Hägglunds definition var ”Verklighetens folk har jag kallat den breda del av Sveriges befolkning som lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand”.

Att säga något sådant var inte tillåtet. Att tillerkänna vanliga människors deras rätt att leva sina liv, kunde inte accepteras. Den radikala kultureliten slog till och förklarade det ohållbara i tanken om vanligt folk eller verklighetens folk.

Men Hägglunds idéer har inte fallit i glömska, möjligen adresserade han dem något lite för tidigt, men så är ofta profetens roll. Budskapet må vara sant men det passar ändå inte in.

De som ingick i verklighetens folk läser nog aldrig denna typ av debattinlägg, de har troligtvis inte ens ett abonnemang på en lokal dagstidning. De lyssnar till varandra och lever ett strävsamt liv med ambitionen att göra det bästa möjliga av tillvaron.

Dessa tankar flammar nu åter upp då vi betraktar valresultatet i USA. Opinionsinstituten var så säkra på att Hillary Clinton skulle bli USAS 45:e president, medierna saknade objektivitet och mängder av förstå-sig-påare visste hur det skulle gå.

För mig framstår det som att en enorm klyfta råder mellan etablissemanget och de flesta invånare. Det som är politiskt korrekt och finns på den aktuella dagordningen hos eliten lever i en egen värld och saknar beröring med de flesta.

När politiska partier fjärmar sig från folket, dvs väljarna, så uppstår stora risker. I en sådan miljö frodas populism och enkla lösningar. När en överhet försöker att kommendera andra till lydnad och korrekta uppfattningar skapas aversion.

De etablerade svenska politiska partierna lever endast genom att väljarna har förtroende för dem. När detta förtroendekapital saknas öppnas fältet för andra aktörer.

Uppenbart är det så att den tysta befolkningen i USA talade genom att använda demokratiska vassaste vapen, sin egen valsedel. I skydd av valrummet vågade man lägga sin röst på den som var närmast verklighetens folk. Trots en vidrig och hätsk kampanj fanns något av en kommunikation och tillit till Trump. Därför valdes han och inte Hillary Clinton.

Kristdemokraterna befinner sig just nu i ett politiskt läge där undersökningsinstituten säger att 96% av befolkningen inte tror på partiets idéer om hur ett samhälle ska byggas. Att värna familjen, att tal om värden och etik, anses otidsenligt och självklart är det inte politiskt korrekt.

Men frågan är vad verklighetens folk kommer att säga vid valurnan 2018. Jag tror att många kommer att bli förvånade när en tyst befolkning gör sin röst hörd.

 

Handelsresande i politik

posted in: Conny Brännberg | 0

 

Ofta känner jag mig ”som ständigt på väg”. Denna mandatperiod har jag lokala, regionala och nationella politiska uppdrag. På detta sätt blir det heltid för mig, men jag har ingen samlad huvudman för mina uppdrag. Det innebär att jag får resa rätt mycket till olika uppdrag. Jag är väldigt tacksam för denna möjlighet, men hade helst sett ett samlat huvuduppdrag, t ex som regionråd, kommunalråd eller riksdagsledamot. Nu börjar snart nomineringarna till nästa mandatperiod och nu handlar det om vad partiet vill med mig i framtiden. Om vi sköter oss under en mandatperiod kan det hända att vi får förnyat förtroende, men efter fyra år upphör alla uppdrag och det kan komma in ett helt nytt gäng som ersätter.
Som ”handelsresande i politik” och med ambition att åka kollektivt så blir vänthallar en vardaglig miljö.

 

Varför vann Trump?

posted in: Conny Brännberg | 0

Många är förvånade idag. Det politiska etablissemanget, medierna och en mängd förstå-sig-påare visste att Hillary Clinton var på väg in i Vita huset som den första amerikanska kvinnliga presidenten. Men vi kan nu konstatera att USAs 45:e president heter Donald Trump.

Men frågan som blir rest handlar om varför han vann? Eller var det snarare så att Hillary Clinton förlorade. De senaste 18 månaderna har varit en resa med hätska utbrott, lögner, beskyllningar och debatter där politiska lösningar och visioner lyst med sin frånvaro. I stället har hat, trakasserier och smutskastning randat vägen.

Nu har Pence-Trump hållit sina segertal och de var nog inte alls vad vi förväntade oss. Det som kännetecknat kampanjstridera verkade vara helt bortblåst och istället hördes ord om respekt, samverkan och att åter ena nationen.

Jag är retoriker och lyssnar till uttryck och nyanser i samband med tal. Jag slogs av att Pence talade så tydligt om ”to serve”. Han sa ingenting om att leda. Några minuter senare stod Trump i talarstolen och talade till hela världen.

Det första han gjorde var att uttrycka respekt och heder tillägnad Hillary Clinton. Sedan lyfte han fram sina föräldrar och sin familj innan han gick över till att tala om enighet och att tillsammans verka för ett enat land.

Ingen gång talade Trump om att vara ledare eller lyfta fram sig själv. Han talade om vikten av samling och att allt handlar om att arbeta tillsammans.

Att leda ett land eller tjäna ett land låter som två väldigt olika diskurser. Jag föredrar attityden hos en tjänare.

Men varför vann egentligen Trump?

Jag tror att det finns några grundläggande förklaringar. Den första handlar om att många är trötta på politiker. Det saknas helt enkelt förtroende för det politiska etablissemanget. Besvikelsen över att samhället inte svarar mot alla de löften som politikerna stakat ut leder till att man vill ha något annorlunda i regeringsställning. Det är en stor klyfta mellan den politiska eliten och ”vanligt folk”. Avstånden har ökat och politiker har blivit ett yrke. Det är alltid ett förtroendeuppdrag. Väljarna är beredda att överlämna styret till de folkvalda om det råder ett förtroende. Trump uppfattas inte som en politiker utan som en vanlig medborgare, även om han tillhör de rikaste. Men hans framställning har varit ”en av oss”, en som inte tillhör toppen eller etablissemanget. Därför bör det ringa en varningsklocka hos alla politiker. Inte att Trump vunnit utan därför att vi inte längre är en del av folket.

När Göran Hägglund talade om verklighetens folk så hånades han. När han vände sig mot att några få ska diktera villkoren för de flesta så var det just etablissemanget, skribenterna och kulturpersonligheterna som dömde ut hans perspektiv. Men han var så rät och pekade på en klyfta som de flesta vill förneka. Han var nog för tidig med detta, men han inledde ett resonemang som var helt rätt. Det saknas tillit och om detta inte finns i samhället så håller det inte längre ihop.

Trump talade visserligen burdust och bombastiskt, men folk kände igen en ton som de kunde identifiera sig med. Dom i Washington är skulden till att vårt liv ser ut som det gör. Drömmen om det stora och mäktiga USA levandegjordes i begreppet GREAT.

Det som oroar är också att alla opinionsmätningar slog så fel. Det verkar som att folk inte ens vågade uppge vem de skulle rösta på. I valrummet kände sig trygga och kunde lägga rösten på sin kandidat, men verkade inte ha tilltro till de som ringde och frågade om vem som skulle få rösten. Kanske skämdes man över att hålla på Trump eftersom han var så burdus och ”anti det mesta” som är politiskt korrekt.

Varför vann Trump kan också besvaras med att egentligen vann han inte rösterna, Han vann elektorerna. Clinton fick flest röster. Men det amerikanska valsystemet gjorde att Trump vann.

Nu får vi se vad som sker. Det fanns en enorm oro för att börserna skulle falla, finanskrisen skulle svepa över världen och folk skulle massemigrera. Allt tyder på att morgondagen blir rätt lik gårdagen.

Men osäkerheten är stor, oron befogad och låter Wiehe få slutordet i detta blogginlägg; Vem i hela världen kan man lita på?

Extremt fånig säkerhetsinformationsfilm

posted in: Conny Brännberg | 0
Inför en flygresa sker alltid en säkerhetsgenomgång. Kabinpersonalen ger grundläggande anvisningar om hur passagerarna ska agera i händelse av fara. Ibland sker denna genom en informationsfilm. Air France har valt att lägga ut en säkerhetsinformationsfilm som ger de aktuella instruktionerna. Det är fem modeller/dansöser som agerar och en flygvärdinna är speaker. Filmen är informativ men skapad på ett sådant sätt att den får guldmedalj i fånighet. De fem modellerna struttar omkring och agerar i någon slags koreografi som är så löjlig att man har svårt att ta till sig budskapet om behovet av säkerhet.
 
Jag har studerat feministisk filmteori och skulle jag använda mig av sådana beskrivningar skulle jag beskriva att filmen är till för att tilltala män och kvinnorna som är objektifierade utgör ett slags beskådande av den manliga blicken. Diskriminering, underkastelse och en typisk patriarkal struktur skulle bli några underrubriker. På svenska skulle man säga att filmen är ett riktigt bottennapp.
 
Men den allra sämsta scenen är nog då flygvärdinnan kommer in i bild och man har precis dessförinnan sett de fem modellerna ta på sig sina säkerhetsbälten. Flygvärdinnan vickar på höfterna och säger att bältet ”kommer på ett elegant sätt att framhäva ditt midjemått”. Idén med bältet är säkerhet och har inget med skönhetsideal att göra. Men då texten så tydligt hävdar att det är midjemåttet som är det viktiga så sjunker hela värdet av informationen till en bottennivå.
Jag vet att Frankrike inte delar vår jämställdhetssyn i alla delar. Som svensk reagerar jag på filmer som utnyttjar och nedvärderar kvinnor. De är inte till för att behaga männens begär, utan är likvärdiga medmänniskor som ska värderas på samma sätt som män.
Jag kan inte förstå hur Air France kan tillåta denna fördummande och rent ut sagt förlöjligande reklam. Säkert har den kostat en hel del att producera. Den borde omgående ersättas av en konstruktiv film
 
1 2 3 4 227