Behöver vi en samvetsklausul?

posted in: Nyheter | 0

Debattartikel

Kristdemokraten

Det kluvna samvetet? Behöver vi en samvetsklausul?

Den senaste tiden har det förts diskussioner om samvetsfrihet inom vården. I vårt land har vi yttrande och åsiktsfrihet. Ytterst är vi ansvariga för etiska och moraliska ställningstaganden genom vårt samvete. Men med vilken respekt tillmäter vi var och ens övertygelse? I vårt land finns ingen samvetsklausul. I många västeuropeiska länder är den rätten inskriven i lag och ger medborgarna ett starkt skydd. En sådan rätt motiveras utifrån FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 18: ” Alla människor är födda fria och i lika värde och rättigheter. De har utvecklats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i gemenskap”. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, artikel 9 fastställer att alla människor har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.  Sverige är ett av undantagen i Europa där det inte finns samvetsfrihet för vårdpersonal uttalad genom lagstiftning eller i rättspraxis. Hur komplicerad frågan om samvetsfrihet är, framgår i en ny undersökning publicerad i Journal of Medical Ethics där 59 % av 839 norska läkarstudenter svarade om sin inställning till samvetsklausuler. Av dem accepterade 55 procent vägran att utföra abort av samvetsskäl, medan 42 procent inte gör det. En stor majoritet, 89 procent, står bakom möjligheten att vägra medverkan till aktiv dödshjälp och rituell omskärelse av pojkar, 72 procent. I de flesta fall anser studenterna inte att läkare ska kunna vägra remiss av samvetsskäl. Bland studenterna skulle 62 procent motsätta sig att delta i aktiv dödshjälp och 52 procent ville inte utföra rituell omskärelse, mindre än 10 procent motsatte sig befruktning för samkönade par och bara 5 procent ville av samvetsskäl avstå från ultraljud för fosterdiagnostik. Ofta kommer man överens om, finner lösningar och har förståelse för anställda på olika arbetsplatser. Inte sällan sker omfördelning av arbetsuppgifter. Eftersom samma arbete ska utföras bör hindren inte vara oöverstigliga och överenskommelser med ett gott ledarskap skulle kunna prövas som grund för yrkesetisk lojalitet. Oavsett vilket människovårdande yrke man har, kvarstår frågan som egentligen varje människa bör ställa sig. Inför vem är jag ansvarig med mitt samvete? Vem tar hänsyn till det lågmälda och innerliga samtalet som varje människa för om liv och död? Vad betyder vår insikt och vilka följder får den för människors utsatthet i vårt samhälle? Är det rimligt att en människas övertygelse ska sanktioneras med yrkesförbud eller övriga begränsningar som förhindrar mänsklig integritet och värdighet? Frågan är hur vi i vårt land ska tillämpa Europakonventionen som sedan länge är en del av svensk lagstiftning. Det är hög tid att vi öppnar en dialog och inleder ett offentligt samtal om hur samvetsfriheten ska skyddas och respekteras.

Björn Rubenson

Ordförande Kristdemokraterna i Karlsborg

 

Leave a Reply